Jag kopplar på den mjuka borsten på dammsugarn och så påbörjar vi vad som förhoppningsvis kanske kan bli lite av en återkomst inom det bildliga kaos som jag hoppas kunna fördjupa mig i. Galna tider där man inte riktigt vet varken ut eller in. En av de största visade ju sig inte ha riktigt rent mjöl i påsen, andra är på väg att sätta ner foten ordentligt i fotosverige och vissa är bara så bra som de alltid är.
Någonstans mitt i allt detta sitter då jag med en önskan av att få tillbaka den där glädjen i att skriva och fotografera. Jag känner dock hur min lata sida sitter och småskrattar på axeln och petar mig med sin treudd lite lätt då och då för att påminna mig om att jag inte levererat något på över 6 månader.
Nattlig läsning i Tom Svenssons och Brutus Östlings nya alster i bokform gör ju dock inte att man kommer längre ifrån glädjen. Det ska till recensioner av dessa är tanken…även lite nytt utbildningsmaterial ligger och väntar på mitt fördjupande. Men så ska ju den där berömda tummen dras ut så att säga och man ska ju göra det.
Jäkla turer i jobbsvängen fram och tillbaka har gjort att jag nu inte har överdrivet mycket tid över…helgerna blir ju en enda stor orgie i mat och dryck i goda vänners sällskap…singellivet har grävt fram min Plura-sida. Njutbart är det dock och det kanske kan leda till en helt ny syn på mitt fotograferande. Det finns något där djupt inne som vill komma ut…har dock inte riktigt fått möjlighet att gräva ut det än.
Sabeltandade getter och muttrar som skruvar på sig…de första orden på länge är dock nerprintade…om det var någon som fattade något är ju visserligen en annan fråga…och för att krångla till det ännu mer så får ni även en bild…inte mindre knepig den!
klicka på bilden för att se den i större format
Foto är en stor del av mitt liv och det rör sig då oftast om djur och natur. På den här sidan hittar du mina utvalda favoriter samt projekt/resor jag har gjort. Bilder som finns i projket eller resor kan också vara favoriter, men dyker inte upp i kategorin favoriter.
Jag försöker att uppdatera mitt galleri så ofta jag kan och har möjlighet till. Det ska ju till lite bilder också som är något att ha. Hoppas att du tycker om vad du får se.
Bloggen kommer att ta ett uppehåll en tid på grund av mitt arbete med “Misstro Oss Inte”. Jag har bestämt mig liksom många med mig att jag vill leva ett normalt liv tillsammans med den jag älskar. Jag vill ha alla de där rättigheterna som alla andra tar för givet.
Jag tycker att det är sjukt att man kan leva i ett land utan rättigheter i över 12 år. Här ovanför ser ni Aida Najafi som just nu hungerstrejkar på Gustav Adolfs Torg i Göteborg som en protest mot den snevridna asylpolitik som bedrivs i det här landet.
Hoppas att ni har överseende med att det blir lite mindre aktivitet här under en tid och så ber jag er samtidigt om hjälp. Tycker ni också att det här är fel…skriv på vår insamlingslista på Misstro Oss Inte och ge oss ert stöd. Låt dessa människor få leva ett normalt liv!
Utvisad – en mardröm ur verkligheten
Det är onsdag den 24/9 2008. Klockan har just paserat 19:30, trettio minuter kvar tills tåget ska gå. Jag är trött och sliten från kvällen innan. Febern håller sig kvar i kroppen och vägrar att släppa taget, men jag har inte tid att vara sjuk nu.
Beskedet kom helt oväntat, även om jag visste att det skulle bli så här. Jag fick hastigt packa ihop några saker och köpa en biljett från SJ:s hemsida. Jag trodde att jag skulle få mer tid på mig. Att jag skulle hinna förbereda mig.
Nu blev allt så fel, det kom så plötsligt och jag fick aldrig tid att samla mig inför det jag hela tiden fruktat, försökt intala mig, inte skulle kunna hända.
Men nu är jag här, så tungt. Människor passerar förbi, ovetande om min situation där jag sitter på stationen och väntar. Det är nästan som att tiden står still och alla rör sig utom jag.
Så overkligt, som i en bubbla som det inte går att sticka hål på. Någon ropar till lite längre bort i vänthallen och jag återgår för ett kort ögonblick till normalt tillstånd, men så försvinner jag igen.
Jag är på väg till Stenstorp och morgondagens möte i Skövde. Ett möte där migrationsverket ska informera mig om att kvinnan jag älskar ska bli utvisad ur Sverige.
Utvisad! Jag smakar på ordet, försöker förtränga tanken, vill inte veta vad det innebär. Jag får en klump i halsen. Tåget passerar Allingsås, det är mörkt ute. Lika mörkt som min situation.
Resan upp segar sig fram och utanför fönstret bjuds det inte på annat än mörker som då och då bryts av några enstaka ljuskällor när mindre samhällen passeras. En kvinna på andra sidan gången läser en bok med något svärd på omslaget och jag noterar med viss avsmak att kvinnan ständigt kliar sig i mellan benen.
Jag försöker sova en stund, men sömnen vill inte infinna sig. Så är jag äntligen framme. När jag möter upp min flickvän kramas vi hårt, som om det vore sista gången, men vi säger inte så mycket. Finns inget att säga, vi vet båda två vad den andre känner.
Kvällen består av att gå igenom alla rapporter och beslut från migrationsverket. Det är en endra röra av papper skrivna av olika personer. Den ene vet inte vad den andre har gjort och meningarna går ständigt isär. Jag funderar på om jag inte ska bli kursledare och hålla utbildnignar i komunikation hos migrationsverket, kanske skulle bli rik.
Morgonen dagen efter består av ett olidligt väntande på det tåg som ska ta oss till Skövde. En kort resa och en promenad upp till migrationsverkets byggnad. En äldre tegelbyggnad som inte ser mycket ut för världen.
Så står vi utanför dörren, vi tar ett djupt andetag och kliver in. Självklart så funkar inte hissen, så vi får ta trapporna. Jag har redan på förhand bestämt mig för att jag ska tycka direkt illa om vem det än är vi möter.
En kvinna i 50 års åldern möter oss och presenterar sig vänligt, stannar till när hon ser mig och undrar vem jag är. 20 spydiga svar passerar i raketfart min hjärna, men jag förtränger dem och svarar artigt.
Kvinnan bär en stickad historia som jag inte kan avgöra om det är en tröja eller en klänning. Kommer plötsligt att tänka på Mulle från lekis, ni vet det där trollet som dök upp i skogen, där det var meningen att barnen skulle bli nyfikna och undra vem det var, men alla blev istället rädda och alla frivilliga föräldrar med fjällrävenväskor fick trösta bäst de kunde.
Hon vekar nervös tänker jag, skakar lätt på handen och pratar stakigt. Inte så konstigt, med det jobbet. Sitta dagarna i ända och tala om för folk att de måste lämna landet. Tur man skruvar ihop bilar.
Så får vi beskedet, ni måste lämna landet, ni har blivit utvisade. Godtar ni det? Vilken dum fråga, självklart gör vi inte det. Ärendet övergår till polismyndigheten, vi har nu 4 veckor på oss att på egen hand lämna landet.
Det är fredag kväll och jag har just stängt av den gamla TV:n från tidigt 90-tal, utrustad med funktionen att man måste söka rätt på alla kanaler varje gång man sätter på den. Jag vänder på mig igen i hopp om att hitta en ställning som är mindre obekväm än den tidigare i den gamla spjälsängen med sin decimetertjocka skummadrass som sett sina bästa dagar.
Jag kan höra ett X2000 passera Stenstorps station som bara ligger några hundra meter bort. Genom de trasiga persiennerna skymtar jag månen mellan det hastigt förbipasserande molntäcket. I taket hänger den gamla lampskärmen som lagats mer än en gång med hjälp av silvertejp.
Förmiddagen hade mest gått åt till att försöka trösta min flickvän och hennes syster och mamma från gårdagens möte med migrationsverket och när krafterna fram mot eftermiddagen började tryta fick vi nästa slag i ansiktet.
Telefonsamtalet kom som en chock, det kunde verkligen bli värre än vad det redan var. Tårarna från min flickväns kinder fick det att kännas som någon vred om en kniv i hjärtat. En nära annhörig hade dagen innan kört ihjäl sig i en bilolycka.
Omfamningar och tröstande ord, vad hjälper de? Vad vet jag om döden, vem är jag att säga att det ordnar sig. Jag vänder på mig igen, de här jävla spjälorna har en märklig förmåga att hitta alla nerver i kroppen. Utrustade med radar för att hitta ben i kroppen de kan trycka på.
Slutligen somnar jag och kan för några dyrbara timmar lämna allt åt sidan. Jag undrar vad morgondagen har i sitt sköte. Jag drömmer om hur jag står vid Stendammen en tidig morgon, ser mig själv paddla förbi i en kanot, så vaknar jag och ser Avishans vackra ansikte…
Stanna! Stanna! Jag måste vila Avishan. Axelbanden från min kameraväska skär in i huden och jag andas tungt samtidigt som jag torkar svetten ur pannan, jävla backe! Det är andra gången vi tar oss upp för den här till synes oändligt långa, branta backe, men förra gången hade vi bil.
Vi bestämmer oss för att bita ihop den sista biten, vi är snart uppe och då kommer det kännas bättre. Vi passerar den stora parkeringen och går vidare in mot sjön. Hoppas bänken är kvar, hoppas det ser ut som när vi var här första gången.
En pappa med sina två små glatt fiskande söner hälsar när vi går förbi och över den lilla bron vid fördämningen, nu är det inte långt kvar. Där, där är den!
Att jag träffade Avishan var egentligen ett mindre mirakel, det finns så här i efterhand en hel del om, men och tänk om osv.
Jag och en polare satt hemma och vi var ordentligt packade när vi ramlade in på en kontaktsida där jag dagen efter upptäckte att jag var medlem och hade en månadsbetalning att vänta i 2 år framåt!
Vad jag också upptäckte var att jag hade en stor hög med mail som väntade på mig och den stora frågan var, vad hände igår egentligen? Den morgonen hade jag en fruktansvärd huvudvärk och jag sov nästan halva dagen.
Efter en frukost vid tretiden på eftermiddagen bestående av en tallrik filmjölk satte jag mig vid datorn och läste mina mail. Det var helt otroligt vad många som hade skickat till mig, men jag slängde alla…utom ett.
Vi mailade en tid fram och tillbaka och så en dag för snart 6 år sedan så bestämde jag mig för att besöka Avishan. Jag hade varit i Kumla (nej inte fängelset) och besökt en god vän till mig och på hemvägen svängde jag in mot Skövde och parkerade utanför tågstationen.
Jag behövde inte vänta länge. Plötsligt så stod hon där med sitt svarta, lockiga hår och de chokladbruna ögongen. Hon hade en blå kjol med en matchande överdel, hon var vacker.
Det är den 3 maj 2011 och av någon outgrundlig anledning så faller det snöflingor stora som snöbollar från det gråtäckta himlavalvet. En visserligen vacker kontrast mot det härligt gröna fält av träd och buskar som breder ut sig nedanför där jag sitter och nu försöker förmedla något som kanske kan komma att bli det viktigaste jag har skrivit i mitt liv.
Många är de som håller sig fast vid en liten strimma av hopp, men förtvivlan är sällan långt borta, redo att dra ner dessa tappra människor som kämpar vidare då många andra skulle valt att ge upp.
Jag pratar om människor som kämpar för rätten att leva som en vanlig människa, ha möjlighet till allt det där du och jag tar för givet. Jag drömmer om den dagen då jag och min flickvän kan ta och hänga av oss oket från axlarna, då vi kan börja leva ett liv som alla andra.
Ha möjlighet till att kunna studera, lära sig Svenska på ett bra sätt, ut och resa, jobba och göra allt det där som ska vara varje människas rättighet. Migrationsverket har dock en helt annan uppfattning.
Migrationsverket tycker att det är helt ok att en människa kommer hit och befinner sig i landet i över 12 år utan att ha några som helst rättigheter. Migrationsverket tycker att det är helt ok att vi skattebetalare försörjer asylsökande i 12 år eller mer. Att de asylsökande själva inte vill något annat än att komma in i samhället och vara en del av det det och dra sitt strå till stacken, det förstår inte Migrationsverket.
Migrationsverket företar sig också rätten att under utredningarna av asylärenden vägra avgörande bevisning. De tror sig stå utanför de lagar som vi vanliga dödliga bör rätta oss efter.
Men det finns människor som inte tycker att det här är ok, det finns människor som valt att utsätta sig för enormt lidande för att visa Migrationsverket och omgivningen att det här är fel. Just nu pågår en omfattande hungerstrejk på Gustav Adolfs Torg i Göteborg.
Samtidigt så kämpar vi för att få så många som möligt att skriva på och stödja vår kamp. Läser du det här så skriv på, hjälp mig och min flickvän och alla andra som drömmer om att få leva ett vanligt liv.
Långa kvällar har resulterat i en ny hemsida till Wiklund Dojo i Gävle. Gå gärna in och kika lite på deras nya hemsida. Till Wiklund Dojo.
Porträtt och modell i studio med John Hagby och moderskeppet.se
Om John Hagby
John Hagby är en fotograf med förkärlek till konsten att ljussätta och gärna i kombination med människor. En person som mår som fisken i vattnet i en studio, men också som lärare inom det samma. Något som John Hagby fått möjligheten att praktisera på ett exceptionellt föredömligt sätt i flera olika sammanhang.
Till vardags jobbar John Hagby som säljare, utbildare och produktexpert på ScandinavianPhoto. Med över 20 års erfarenhet inom foto är John Hagby idag en mycket erfaren och eftertraktad föreläsare och utbildare inom studiofotografins ädla konst.
John Hagby driver PictPro (se länk nedan).
DVD
Med Porträtt och modell i studio lär du dig att använda ljus på rätt sätt i studio, jobba med modell och makeup-artist och hur du gör efterjusteringar i datorn. Du lär dig hela processen, från idé till verklighet, när modellen är på plats i studion.
Din lärare på videokurser heter John Hagby och han lär dig alla sina bästa knep och delar med sig av sina erfarenheter som professionell fotograf.
Titeln är den första i Moderskeppets PRO-serie, en serie videokurser som lär dig att jobba som proffsen.
Källa: moderkseppet.se
I ett klipp från YouTube får vi en inblick i hur det ser ut då John befinner sig i sitt rätta element, studion tillsammans med modellen Sara.
Betyg
Jag har stött på John Hagby i ett flertal olika situationer, bland annat har vi under en väldigt kort tid arbetat tillsammans, men jag har också haft förmånen att ha John som föreläsare och även besökt honom i hans egna studio där jag fått ta del av Johns sätt att arbeta.
Vid varje tillfälle har man kunna urskilja ett skimmer av positiv energi och glädje runt omkring det John företar sig då det finns någon form av inblandning av det kontrollerade ljusets ädla konster. På grund av detta åkte den största blåslampan jag kunde hitta inom mig fram då jag satte mig till rätta för att ta del av ännu en DVD-kurs med moderskeppets logga på.
Jag tänkte att om jag inte får se och uppleva den där glädjen hos John och känna den trygghet han normalt sett sprider runt omkring sig då han föreläser eller lär ut, så blir goda råd dyra för moderskepparna och jag hade inte dragit mig en sekund från att toksåga den här produktionen.
Men nu är det ju så att ni vet och jag vet att det normalt sett brukar vara rätt så välgjort från moderskeppet och så är fallet även den här gången. Jag kommer ständigt på mig själv med att sitta och leta efter sånt som de missat eller som jag tycker borde varit med som inte är det.
Men här har man ännu en gång gjort sin hemläxa och man har tagit allt det där som är John Hagby, som gör honom så bra då vi ser honom i sitt rätta element och bara målat av det i videoformat.
John Hagby tar med dig från början och vi får reda på allt man behöver tänka på inför en studiofotografering. Vi får tips och råd på vad man bör tänka på och hur man kan undvika de där klassiska “tänkte inte på det”. Modellen ger även hon några bra tips på vägen till dig som fotograf, vad hon förväntar sig och sånt som underlättar en plåtning.
Hur viktig är en makeup-artis? Jo då, tips kommer även från henne, värdefulla sådana. För enkelhetens skull kan man nog säga att man i den här produktionen har tänkt på allt. Hur petig jag än är så kan jag inte komma på något som fattas.
Är du bara det minsta sugen på att ge dig in i det här med modell och studiofotografering så vill jag nästan säga att du bara måste införskaffa den här extremt välgjorda DVD-kurs där John Hagby är i storform och grymt bra i sitt rätt element. Stor eloge även till modellen Sara Aldén och makeup-artisten Jessica Skogsberg som gör det här till en komplett kurs för den studiointresserade.
Det kan inte bli annat än full pott…det vore pannskott, hur ointresserad jag än må vara av ljussättning och modellfotografering. Köp den…om inte för att du är intresserad så bara för att den är jäkligt bra!
Relaterade länkar
- Moderskeppet.se
- Gästblogg av John Hagby
- PictPro (Johns hemsida)
- John Hagbys blogg
Övrigt
Tack till John Hagby och moderskeppet.se för att jag fick möjlighet att recensera den här DVD:n.
Idag gästar jag den eminente fotografen Johan Steensland och återfinns därför på hans blogg. Grus grus och tidig morgon står på programmet då ni får följa med mig på ett av mina äventyr. Ni hittar till Johans hemsida och blogg genom att klicka här.
Idag visar jag upp en något annorlunda sida av mig själv och blir lite personlig i en miljö som ni normalt inte ser mig i. Det är Evelina Hammars blogg jag gästar och ni får gärna gå in och ta en titt där.
Det är inte så att jag ämnar avsluta varje rubrik med årtal från och med nu…så bli inte så förskräkta…nej, bara faller sig naturligt då även detta blogginlägg handlar om något som endast kommer att ske en gång per år. För min del om inte annat.
Har ju varit rätt dött här under veckan, men det betyder inte att jag legat och pillat mig i naveln för det…å nej. Det har skrivits två gästblogg till andra sidor som eventuellt dyker upp lite mer info om här inom kort. Om bloggarna tycker att det jag skrivit faller dem i smaken då vill säga. Där av ordet eventuellt.
Hur som så har det dagen till ära gått en fotomaraton av stapeln här i Göteborg. Den första i Fotografiska Föreningen i Göteborgs nutidshistoria om man får lov att uttrycka sig så. Modern tid var ett annat uttryck som fick lov att vara med på klubbens hemsida.
Kul var det även om jag fick lov att sitta inne i det fina vädret och ta emot våra tävlande och vara med och ratta det hela…spana gärna in bilderna…en del rätt så fyndiga lösningar på förhållandevis kluriga teman om jag får lov att säga det själv och det får jag ju allt som oftast.
Bilderna hittar du på FFGs hemsida och lite alster från detta redan här…
Klockan är 04:00 då telefonen ringer och väcker mig ur en inte allt för lång natts sömn. Det bär av till Hornborgasjön och årets trandans. Den första för min del och det ska bli riktigt spännande.
Att över 12000 tranor valt att slå sig ner här är inte det som förvånar mig mest av allt…nej, det är alla husbilar från Sverige, Danmark, Norge, Tyskland m.fl. som flockas tätare än vad tranorna gör. Helt otroligt vilket enormt intresse det är för dessa jättar till fåglar.
Dock är det inte så konstigt egentligen för det är ståtliga pippifåglar vi har att göra med. En mäktig syn att blicka ut över fält av tranor se dem komma inflygandes ovanför ens huvud. Har ni inte varit och beskådat detta naturens mästerverk tidigare så är det varmt rekommenderat.
Men det var inte bara tranor vi fick se och uppleva under vår vistelse vid hornborgasjön. Vi fick uppleva skäggdoppingarna när de bröstade upp sig med sina algknyten i munnen på mycket nära håll. Se hur en näst intill helt orädd tofsvipa tog sig en närmare titt på de lustiga figurerna med stora teleobjektiv i händerna.
Jag lyckades också med bedrifter att dra ett 600:a från Canon i skallen på en tanta samt bevittna ett slagsmål mellan två sothönor. Kort och gott en fantastisk helg i fotografins tecken! Men nu tar vi och tittar lite på bilderna tycker jag.
Nu var det ett tag sedan jag lyfte kameran till ögat ute i naturen…men till helgen är väl tanken att det ska bli lite fotograferande om vädret tillåter. Tills dess får man njuta av andras bilder istället. Tänkte jag skulle sända iväg er till en hollänsks fotograf…blivit några sådana nu det senaste.
Marc Gottenbos från Holland driver siten birdimage där han visar bilder från sina resor men också från närområdet. Jag har inte lyckats fatta så mycket på sidan då den är på holländska, men man kan navigera sig runt lätt då orden är rätt lika våra. Så in och spana där.
“I maj ställer Jacob Felländer ut på Fotografiska i Stockholm. I Want To Live Close To You är Jacobs tolkning av världsmetropolernas snabba framväxt och en spegling av hur vi väljer att leva. Genom att gestalta de städer han besöker i en analog multiexponeringsteknik, helt utan digital inblandning, växer ett fotografiskt kalejdoskop fram.
Jacob har rest jorden runt med 30 analoga kameror för att undersöka om han kan få med hela världen på en bild, på ett negativ. Utställningen, som visas på två plan och innehåller över 30 verk, är curerad av Niclas Östlind, välkänd intendent och doktorand i fotografi. I samband med utställningen ges en fotobok ut på bokförlaget Max Ström.
I Want To Live Close To You pågår mellan den 6 maj-14 juni 2011.”
klicka på bilden för att se den i större format
klicka på bilden för att se den i större format
Om jag nämner videoguider i PhotoShop så tänker nog väldigt många på moderskeppet.se som i Sverige egentligen inte direkt har någon jämnbördig motståndare i ringen. Men de är, hör och häpna inte ensamma om att göra guider i PhotoShop.
Patrik Larsson är en av två bakom Creative Adventures som också har videguider på sin site. Nu ska det väl nämnas för de som inte känner till det att Patrik även han har en koppling till moderskeppet då det är Patrik som vi ser och hör i kurserna om Lightroom. Jaja…vi kom inte helt ifrån skeppet trots allt.
Hur som helst så hittade jag en ganska så bra liten guide om hur man förbättrar förgrunden i sin bild. Ett enkelt sätt och liten förändring som gör stor skillnad. Spana in klippet här nedan.
I helgen har jag varit iväg och fotograferat en Iransk demonstration. Asylsökande Iranier som bestrider den Iranska diktaturen och som inte får uppehållstillstånd i Sverige. Några av de berörda har varit i Sverige i över 12 år utan möjligheten att göra sånt som vi vanliga dödliga ser som helt normalt. T.ex. att kunna gå i skolan…resa iväg med sina nära och kära osv. Helt galet.
Hur som helst så slet jag med mig en ny liten leksak…optik från Holga. Jo, ni hörde rätt. Det är det gamla Ryska skitmärket vi pratar om. De som mer eller mindre blev kända för att de var dåliga. Men kul är det att hänga på plast framför kameran och brottas med manuella inställningar.
Kameran och optiken är inte riktigt bästa vänner…de förstår inte mycket av vad den andre säger, men det går ändå. Bilderna från helgen säger nog inte er läsare så mycket…så vi lämnar dessa och tar en liten Holga-bild istället från helgens övning.
klicka på bilden för att se den i större format
Holga-gluggen finns till både Nikon och Canon och finns att köpa i Holgas shop för strax under 200:- med frakt. Skickas från Hong Kong och tar en så där 2 veckor att få hem. Du ska nog inte räkna med att den ersätter din vanliga kit-glugg, men det är en kul leksak om man vill testa något nytt.
Ibland så undrar jag om jag missat någon knapp på min kamera eller någon inställning. Var finns den där knappen för fantastiska bilder likt de jag nu ämnar skicka iväg er till. Jag pratar om fotografen Jeroen Stel….jäklar säger jag bara. Finns en del fotografer som är rätt bra för att uttrycka sig milt. Jeroen Stel är en av dessa i mitt tycke.
Gå till hans hemsida nu och spana in Jeroen Stels grymma bilder!
