I en vecka har jag plågat mig upp och ner för backen som Gud glömde, allt för att få njuta av en natur som tagit andan ur mig och skänkt mig en oförglömlig resa och upplevelse på ön Runde I Norge.
Men vi ska backa bandet lite i den här serien på 7 berättelser om min resa till fågelparadiset i Norge. Det börjar redan då vi sitter i bilen på väg in bland berg som sträcker sig allt högre ju längre norr ut vi kommer.
Vi är på väg till den Norska kusten och ön Runde. Längs med vägen reser sig till hälften dimmskymda toppar på ett imponerande sätt. Jag kan redan nu nästan känna den friska luften där ute, trots att jag har en fönsterruta framför mig. Det är bländande vackert.
klicka på bilden för att se den i större format
Vi stannar till längs med vägen på några ställen för att njuta av naturen och ta några bilder. Jag fotograferar med glädje i kropp och själ, men upplevelsen och den friskhet som slår emot mig är resans stora belöning.
klicka på bilden för att se den i större format
Vägen slingrar sig vidare genom bergen, ut mot kusten. Vi tar oss över broar och genom tunnlar. Slutligen når vi äntligen Runde och börjar göra oss i ordning för den första turen upp på öns toppar.
Jag hade fått några varningens ord från vänner innan resan att backen upp inte skulle vara att leka med, men det här hade jag inte kunnat föreställa mig. Du milde skapare, det här var något i hästväg.
Jag har nog aldrig varit så trött som jag var när jag tog mig upp för den första och mest branta biten av stigningen upp till Rundes toppar. Trodde för ett ögonblick att jag skulle dö. Funderade också på att lägg mig mitt i backen och bara ligga där tills någon kom och bar mig där ifrån.
Jag tog mig dock upp efter en del möda och det skulle senare visa sig att det hela skulle gå allt bättre bara jag tog det hela i min egen lilla takt och inte försökte hänga på resten av gänget…som var betydligt bättre tränade än mig.
klicka på bilden för att se den i större format
En bit upp fick vi ett varmt välkomnande av ett helt gäng storlabbar som för en liten stund var lite väl nära, men det hela gick bra och det blev lite bilder också, vilket var riktigt kul.
Storlabben skulle under resan bli lite av en favorit. En enormt vacker fågel som imponerade i sin storlek och i sin vacka fjäderdräkt.
klicka på bilden för att se den i större format
Vad som var så speciellt med alla dessa bröder och systrar till fiskmåsen blev jag som okunnig fågelskådare aldrig riktigt klok på, men det här är hur som helst en tretåig mås. Inget som går att skåda i Sverige.
klicka på bilden för att se den i större format
Efter en ganska ordentlig vanding upp för Rundes imponerande natur kom vi till slut fram till det vi egentligen hade kommit hit för och som varit lite av höjdpunkten på själva resan, nämnligen lunnefåglarna.
De var som bilden ovan visar lite blyga i början, men det släppte snart och de visade upp sig stolt, vilket de gjorde med all rätt. Lunnefågeln är nog något av det vackraste jag sett. Vilka härliga små fåglar.
klicka på bilden för att se den i större format
Och små var de verkligen. Innan vi kom till Runde hade jag en bild framför mig att lunnarna var typ i storlek med en gräsand, men de var betydligt mindre och det passade dem på något sätt. De blev liksom sötare genom att de var mindre.
klicka på bilden för att se den i större format
Från lunneklippan var det en nästan obeskrivligt vacker utsikt och ett landskap runt om som tog andan ur än. Det blev många tillfällen under resan då jag bara satte mig ner och blickade ut över landskapet och njöt av vad jag såg.
klicka på bilden för att se den i större format
klicka på bilden för att se den i större format
Lunnefåglarna visade sig ge intrycket av att vara lite klumpiga när det gungade runt på klipporna, något som också gav dem ännu mer charm. I luften var de dock inte klumpiga alls. Försökte fånga dem i luften på ett bra sätt, men det var inte det lättaste. Får bli ett mål inför nästa resa.
klicka på bilden för att se den i större format
Lunnarna flög fram och tillbaka, gjorde små stopp på klipporna och visade ibland upp sig lite för de ditresande fotografer och fågelskådare som besökte ön. Sedan kilade de in i sina bohålor under klipporna.
klicka på bilden för att se den i större format
Slutligen började solen gå ner och det var dags att gå hem och få lite välbehövlig vila och sömn. Kroppen gick nu på övertid och hade fått vara med om strapatser den inte tidigare varit i närheten av.
Den kvällen somnade jag som en stock!
Loading ...
Senaste kommentarerna