Naturfotografins död..?

För en tid sedan skrev den forne tidningsredaktören Göran Segeholm en krönika för tidningen Kamera & Bild som handlade om naturfotografins död eller i alla fall att den var vid klen hälsa. En krönika som ska vi säga, uppmärksammades lite här och var runt om på nätet. I diverse bloggar och annat dök någon form av debatt upp.

När jag först läste den blev jag upprörd…kändes som ett slag under bältet och jag undrade hela tiden vilka “vi” var i texten och hur “vi” kände si och så samt hur “vi” upplevde naturfotografin.

Bestämde mig ganska snabbt för att jag inte skulle lägga mycket vikt vid det hela och bestämde mig också för att “vi” måste syfta till trångsynta personer som skulle tas emot varmt av likasinnade till en kommande jury i Grand Prix.

Nu tar Kamera & Bild upp det hela på sin hemsida…eller snarare Göran själv tar upp det hela.

Hur som helst fick påminnelsen mig att läsa texten en gång till och en gång till och…frågan om vilka “vi” var dök ännu en gång upp. Hade jag nu suttit på en uteservering på någon av stadens gator kanske jag skulle ha lyfte blicken från texten och tittat mig omkring och undrat om det var någon av de förbipasserande som ingick i “vi”.

Nu ska sägas att Göran Segeholm varit med sedan jag låg i pappas påse och i mina ögon är en respekterad person inom fotografin som jag har full respekt för och att börja säga emot honom vore som att hoppa i sjön utan att kunna simma, men jag kan inte låta bli.

Jag ställer mig frågan om det finns en klyfta mellan naturfotografin och de som sitter och förundras av bilder föreställande nedsatta människor i en dunkel källarlokal i Polen? Anser sig den ena eller andra vara för mer än den andre?

Låt oss komma ihåg att naturfotografin har en viktig roll för planetens fortlevnad. Den skara människor som torkar svetten ur pannan i en tropisk regnskog eller bryter istappar ur skägget i något snöbelagt landskap har en avgörande roll även för den andra hälften.

Genom att göra mänskligheten påminda genom väl dokumenterade bilder från utsatta platser och djur, väcka en sovande politiker, så kanske vi kan åstakomma någon form av förlängning på det oundvikliga. Jorden är inte för evigt…naturfotografin påminner oss om det.

Utan vår natur, våra arter på denna jord, kommer det inte finns några människor att fotografera, det kommer inte att finnas några tragiska händelser att i bild rapportera om. Vilket i och för sig kanske inte vore så dumt att förhindra, med tanke på vad vi människor utsätter oss själva för.

Vi människor sågar ju gång på gång av den gren vi sitter på, vilket för mig gör det än mer imponerande att det finns människor som fortfarande tror att det går att förändra och göra saker till det bättre.

Människor som är villiga att torka svetten ur pannan i någon regnskog för att rädda en art även om det ser mörkt ut. Om inte det är fotografi av värde så vet jag inte vad det är.

Och att naturfotografin skulle vara vid klen hälsa det tror jag inte alls på. Nej, det bevisar gång på gång personer som t.ex. Brutus Östling som ständigt lyfter sitt fotograferande till nya höjder. Ta Brutus senaste bok, “att överlveva dagen”. Kritikerna sa redan vid hans senaste bok att det inte gick att göra bättre. De kanske var med i de där “vi”?

Så fel de hade. Boken visade sig innehålla ännu bättre bilder. Brutus åker nu hela landet runt och håller föredrag, syns i TV m.m. Backa bandet och vi kan lyfta fram Terje Hellesø och boken Året. Nyskapande? Kan ni ge er fasen på. Även detta uppmärksammat i TV.

Tom Svenssons övertygelse om att det faktiskt går att förändra tog en resa till regnskogen för att dokumentera lejontamarinerna…jo, han fick också uppmärksamhet i TV.

Nä, naturfotografin kanske ur ett visst perspektiv är något av det viktigaste vi har. Vad det än är så är det levande och viktigt. Sedan ska det sägas att andra kategorier inom fotografin också är grymt viktiga, därom bör ingen tvista. Lärd eller olärd.

Självklart har naturfotografin genomgått faser som de flesta andra kategorier inom fotografin och det har säkert funnits perioder då bilderna sett väldigt lika ut…stilen har varit dem samma. Men i vilken fotografisk kategori har den inte gjort det? Hur har kategorier som sport och porträtt utvecklats?

På fotomässan i Stockholm förra året fanns det en person som hade fotograferat fötter på förbipasserande…direkt när jag såg det visste jag att jag skulle få läsa om det på nätet när jag kom hem. Men vilka var det som skulle skriva om det? Jo, det var de där “vi” som skulle göra det naturligtvis.

Reflekterade inte mycket mer över det då, men nu blir det plötsligt intressant. Vad gör dessa bilder intressanta? Nyskapande? Viktiga för hur mänskligheten kommer att fortsätta att promenera?

Själv sållar jag mig egentligen inte till någon direkt kategori även om jag tycker att naturen är trevligast att vistas i och att djur och natur är roligast att fotografera. Jag bläddrar ofta igenom bilder från andra kategorier och häpnas över hur bra de är. Jag sitter ofta med Nycops bok “Bilderna” i handen, kikar in på Micke Bergs hemsida och förundras över hur Simon Cederquist får till sina bilder.

Läs Görans krönika.

För att på något sätt köra 1×2 här så tillägger jag även att jag själv anser mig som amatör och även i viss mån obildad i ämnet. Jag har en blygsam erfarenhet inom fotografin och kan inte sålla mig till de som varit med under en längre tid och anses vara bildad i ämnet.

Det ska även sägas att jag enbart bygger min text på vad jag känner rent spontant här och nu, jag kan ha fel, jag kan ha rätt. Jag kan ha rätt ur en viss synvinkel och ur en annan kanske mindre rätt.

Vad som är rätt eller fel..tja, det får du avgöra själv. Om det nu finns något rätt och något fel. Hur som helst är Göran en helsjön lirare….och texten är svinbra skriven…kanske behövdes den, kanske var den nyttig på något sätt.

Jag skulle också kunna kategorisera det här inlägget som ett länktips, då texten absolut bör läsas.